Jeg har i mange år ment at hage kan være terapi, at det kan hjelpe mennesker til å bli friskere og føle seg bedre. Men det er ikke bare jeg som mener dette, forskning har kommet frem til at det faktisk er en sammenheng mellom positiv helseeffekt og det å kunne se ut på, eller være i, en hage.
Det finnes faktisk noe som heter hageterapi! Vi er ikke så opptatt av hageterapi i Norge, her er det mer fokus på naturen (som jo er god, men ikke like tilgjengelig for alle syke). Men i bla Dannmark så driver de seriøst med dette, med enheter ved sykehus eller egne steder pasienter kan komme til. Det ser ut til at man der serlig fokuserer på de som er rammet av stresslidelser, men dette er ikke det eneste hage er godt for.
Det er gjort forskning som konkluder med at utsikt til natur/hage fra sykesengen bidrar til markant redusert bruk av smertestillende og at sykehusinnleggelser etter operasjon blir kortere!
Og de senere årene er det laget endel sansehager ved norske aldershjem, som forskning tyder på at de «redusere urolig atferd, bruk av psykofarmaka, alvorlige fall, gi bedre søvn og øke trivsel og funksjonsnivå» blant pasienter med demens.
Du trenger ikke en terapeut for å kunne bruke hagen som terapi, jeg synes ikke engang du trenger å tenke på terapi-effekten for at den skal oppstå. Men du må oppleve hagen, enten gjennom et vindu eller ved å gå ut i den.
Jeg er helt sikker på at om jeg ikke hadde hatt en hage så hadde jeg vært sykere enn jeg er. Hagen gir meg en unik mulighet for å ha spennende opplevelser nær. Jeg kan følge tiden gjennom dagen og året med ulike blomster som kommer og går, fugleunger som vokser opp, rim og snø som kler på omgivelsene og lyset som vandrer. Når jeg er i god form kan jeg ha små prosjekt i hagen, når jeg er i dårlig form kan jeg ligge inne og se ut på den. Hagen går ingen sted, maser sjeldent, og finner på ting helt av seg selv. Den gir meg glede, gir meg ro, og bare er.
Hage er terapi for meg. Forskning viser at det også er terapi for andre. Det håper jeg sykehusarkitekter og byggherer tar til seg, men jeg tror vi alle kan ha godt av grønn terapi i hverdagen, også de som ikke er syke. Jeg tror, med belegg i forskning, rett og slett at det å ha tilgang til trær som vaier, blomster som dufter og fugler som kvitrer gjør oss godt 🙂
Kilder og utdypning:
– Pasientrom med utsyn gir kortere liggetid på sykehus. Aftenposten
– Ut i vår hage. Dagbladet
– Hagebruk ved depresjon. UMB
– Betydningen av sansehage og terapeutisk hagebruk for personer med demens. Sykepleien
– Terapeutisk hagebruk ved klinisk depresjon i en Grønn Omsorg kontekst. Sykepleien
Jag har upplevt precis samma som dig. När jag var sjuk i utmattning var trädgården min räddning. Själv behövde jag jobba stressen ur kroppen, med fysiskt arbete och mådde samtidigt så bra av alla intryck av natur, vackra växter och utemiljön. I samma veva läste jag en universitetskurs i trädgårdsterapi då jag började förstå sammanhangen. I Härnösand inte långt hemifrån finns en hälsoträdgård som heter Vårsta. Jag lyssnade på utvärdering av deras arbete. En forskare menade på att den bästa strressbehandlingen var sådan verksamhet. Ja han tilla: egentligen den enda som fungerar! I Alnarp i Skåne finns sedan många år rehabiliteringsträdgård, som har betytt en vändning för många sjuka, och vi som har egen trädgård kan som du säger bedriva egen terapi. En kvinna som kom på besök min visningsträdgård sa: Jag har försökt allt jag blivit tillsagd för att bli frisk, men jag vet varför det tar så lång tid – jo för att jag inte har en trädgård att vara i. Hon var klok, hon.
Så enig! Det har jo vært forsket på dette lenge før og,bl.a.ved at pasienter på sykehus med vinuer mot natur kommer seg raskere,- men nå har du atter skrevet et superinnlegg!
ptywbt
t1t0vv
vd7asz
2rjrby
ugl5j7
kizitv
if8a3z